Skriftsystem
Det fornnordiska alfabetet
Det bevarade fornnordiska materialet är skrivet i två system. Runinskrifter använder äldre futhark och det senare yngre futhark med 16 runor, medan de medeltida handskrifter som bevarar större delen av litteraturen använder det latinska alfabetet med tillagda bokstäver som þ, ð, æ och ǫ. Den här tabellen visar de normaliserade latinska bokstäver som moderna utgåvor och det fornnordiska tangentbordet använder.
Thorn
th · voiceless th as in thin
Eth
d · voiced th as in father
Ash
æ · vowel between a and e
O med ogonek
ǫ · rounded a, later written ö
O med snedstreck
ø · rounded front vowel
OE-ligatur
œ · long rounded front vowel
E med ogonek
ę · nasal e in early manuscripts
A med akut
á · long a
E med akut
é · long e
I med akut
í · long i
O med akut
ó · long o
U med akut
ú · long u
Y med akut
ý · long y
Räkneord
Fornnordiska tal
Jämför normaliserade romerska tal med representativa fornnordiska grundtal. Räkneorden varierar efter genus, kasus, dialekt, handskrift och modern utgåva.
Så fungerar det
Så fungerar fornnordisk grammatik
Fornnordiskan markerade ordets roll med böjningsändelser, så substantiv, adjektiv, pronomen och artiklar ändrade form långt mer än sina moderna engelska motsvarigheter. Den bestämda artikeln fogades vanligen till slutet av substantivet i stället för att stå som ett eget ord.
Fyra huvudkasus
Substantiv, adjektiv och pronomen ändrar ändelser i nominativ, ackusativ, genitiv och dativ, så samma ord kan se olika ut beroende på sin roll.
Grammatiskt genus
Varje substantiv tillhör en maskulin, feminin eller neutral klass, och artiklar, adjektiv och pronomen kongruerar med det i genus, numerus och kasus.
Starka och svaga verb
Starka verb bildar preteritum genom att ändra stamvokalen, medan svaga verb lägger till en dental ändelse som -aði eller -di.
Utforska en kort fras
Välj ett ord ur en traditionell fornnordisk hälsning för att se dess form och funktion.
ver · var
Imperativ i andra person singular av vera, med betydelsen "vara".
“ Ver þú heill ” — Var väl.
Utveckling
Från vikingatiden till de moderna skandinaviska språken
Följ fornnordiskan från runperioden via den medeltida handskriftstraditionen till de förändringar som delade upp den i dagens nordgermanska språk.
cirka 793–1100 e.Kr.
Vikingatiden
Fornnordiskan spreds med den skandinaviska bosättningen över Nordatlanten och längre bort. De flesta bevarade vittnesbörd från denna period är korta och ristade med runor, och regionala skillnader fanns redan.
cirka 1100–1350 e.Kr.
Handskriftstiden
Efter övergången till kristendomen skrev skrivare latinska bokstäver på pergament. Eddorna, sagorna och lagtexterna från Island och Norge bevarar större delen av den fornnordiska litteratur vi kan läsa i dag.
från cirka 1350 e.Kr.
Övergången till de moderna språken
Ljudförändringar och växande regional uppdelning skilde fornvästnordiska och fornöstnordiska i de moderna språken isländska, norska, danska, svenska och färöiska.
Jämförelse
Fornnordiska och modern engelska
Fornnordiska och fornengelska var båda germanska språk, och ett antal vardagliga engelska ord visar fortfarande ett igenkännbart gemensamt ursprung.
Referenser
Datum och former är kortfattade studiehänvisningar. Stavningen varierar mellan handskrifter, dialekter och moderna utgåvor.